L som i lycklig

En kompis till mej tipsade om en dokumetär film, L som i lycklig . Tänkte att när jag har min kaffe paus och barnen vilar ska jag sätta mej ner och kolla den. Den fick mej att fundera.

Vem presterar man för? Vaför alltid vara så duktig flicka? Är det möjligen så att man känner sig  mer
älskad bara om man gör sitt bästa? Ställer man för höga krav på sig själv?

Varför jobba över 100 procent till hösten, med två barn plus en skola som kräver massa energi? Blir jag mera lycklig då? Eller blir VI mera lycklig då? Troligen bara mera stress.

Jag känner att jag är lycklig i det jag har, väldigt tacksam också.Väljer helst inte bort nånting, men tempot skulle jag gärna skruva ner på. Mera dagar utan kalender och tider att passa. Vi får ta det som en utmaning hos oss, ner med tempot mera fritid tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar