Människan
 
Jag ser människan i färg.
Gula Gröna Röda.
Iband möter man bara gråa skal.
Endå ska man inte ge upp.
Ibland har skalet en annan färg på insidan.
Vänta tills skalet faller av.
Och då man förstår.
Hjärtat gråter en skvätt.
Just för den människan.
Man ser människan framför med nya ögon.
Människan blommar.
Grön blir den.
Just den stunden.
Stannar världen.
Bara en liten stund.
Sen rusar allt igen.
 
 
Ibland måste man gråta, känna efter var ♥ sitter.
Ibland måste man bara känna och släppa lite taget.
Idag har jag gjort det.
Släppt lite.
Det känns bra.
 
Kram



7 kommentarer:

  1. Så sant och fint skrivet.
    Tack för idag.
    Älskar mina systrar ♥
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att få ladda med er är värt mer än någon kan ana. Tack för att ni finns mina färgklickar till systrar. Kram.

      Radera
  2. Fint o klokt skrivet! Så sant! Hälsn.martina

    SvaraRadera
  3. Så sant! En kram till dej fina vännen <3

    SvaraRadera