TRAMSIGA FUNDERINGAR

Hade tänkt in mig på  klänning och stockholm, i blommigt, färg glatt, prickigt och black. Klänning med länkkitossor, klänning med tygtossor klänning med lite klack på skon. Men ack detta väder, det ser inte heller bättre ut på andra sidan potten.

 Så hör gör man då?

 När byxor man äger är 95 procent mjuka träningsbyxor? Faktiskt trodde jag aldrig att jag skulle en vacker dag sitta och säga så. Har varit halv klädtokigt i hela mitt liv, ( jag vet ur onödigt, men mitt nöje ha varit att shoppa vackert.) Minns kvällar när man var ung och hade sån beslutsångest vad som skulle passa bäst till blusen och kokosparfymen. Ni minns väl? Ljusa jeans och solbränd hud och kokosparfym. Det var tider det.

Dock tycker jag att jeans är snyggt.
Men min kropp tycker det är obekvämt.
Mina lår gillar inte att bli inklämda liksom. 

Kalis likande byxor i alla former får jag gravid noija av.
Träningsbyxor går.

Så vad åter står?

Kanske får jag frysa lite.
Och hoppas att det inte blåser.

Jag har god lust att starta och pröva på loppet.
Min hjärta springer.
Men mitt kloka lilla hjärna säger nej.
Vågar inte för mitt knä.

Vågar inte riskera att jag hamnar att plocka bort alla jumppa timmar i sommar för nått tokigt måste pröva på huvud som jag har.  Ja vet att jag kommer att tycka resan är lite dämpad i mitt fall. Försökt att se det positivt men lite svårt nog ändå att verkligen kunna släppa det.

Men man känner lite misslyckande känsla.
Och jag hatar den.

Tur att vi är flera som inte springer.
Kanske känner liten tröst.
Kanske jag startar och tar en liten tur bara.
Kanske.

Få se.
Skorna och kläderna kommer att va med.
Lite sådana tankar har min hjärna idag....

Hoppas ni också har en skön onsdag.
Här njuter vi över att göra ingenting.
Ibland måste sådan dagar finnas också.


Isabella












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar